Den brottning som utgör fokus i UHFS är medeltida brottning för strid. I de tyskspråkiga manualer vi använder oss av kallas denna typ av brottning ”kampfringen”, att jämföras med den mer sportbetonade brottningen, ”ringen”. Stridsbrottningen måste förstås som en integrerad del av den beväpnade striden. Inte minst dolkfäktningen och brottningen har således mycket gemensamt. I långsvärdsfäktningen förekommer också momentet ”brottning vid svärdet” (”ringen am swert”) och manualerna täcker också brottning till häst (”ringen zu ross”). I brottningsträningen vid UHFS fokuserar vi dock på den obeväpnade brottningen till fots.
Karaktäristiskt för just stridsbrottningen är att den innehåller moment som är högst olämpliga i idrottsliga eller civila sammanhang. Brytningar mot leder samt slag, sparkar och knäattacker mot känsliga delar av kroppen och fingerattacker mot ögonen är exempel härpå. Beroende på vilka tekniker som tränas anpassas således intensitetsnivån på ett sådant sätt att teknikerna kan utövas på ett sätt som kombinerar realism och säkerhet. I sparrings- och ”tävlingsmoment” måste brottningen per konsekvens mer få karaktären av civil ”ringen”. I likhet med andra traditionella brottningsstilar har den medeltida tyska stridsbrottningen mycket lite av markkamp och fokuserar istället på våldsamma nedtagningar som ger en möjlighet att återta sitt förlorade vapen eller snabba fasthållningar ur vilka man sedan försätter motståndaren ur stridbart skick med hjälp av slag eller dolkstötar.
UHFS brottningsträning baseras på självständiga uttolkningar av stridsbrottningen i Liechtenauertraditionen där det huvudsakliga källmaterialet kommer från 1400-talet. Träningen har karaktären av ”workshops” där teoretiska tolkningar av källmaterialet prövas i den praktiska träningen vilken i sin tur bidrar med erfarenheter och material till omtolkningar.
