|
Långsvärd
Långsvärdet är oftast huvudfokus i de medeltida tyska fäktböckerna. Det är genom långsvärdet som vi uppmanas att förstå grunden till all fäktning, oavsett om det är med dolk eller pålyxa. Denna tanke är inte helt utan fog då långsvärdet med sin form och storlek förkroppsligar många av de moment som utförs med andra vapen. I regel så utförs fäktningen med två händer på hjaltet(kaveln, handtaget), men som redan den äldsta fäktboken om långsvärd från 1389 berättar så bör hela svärdet betraktas som ett vapen och inte bara eggarna och spetsen. Förutom de vanliga hugg, stöt och skärmomenten innefattar långsvärdsfäktning således även slag med knoppen och korset. Ett särpräglat sätt att hålla svärdet är det sk halvsvärdet där vänster hand greppar om klingan på mitten. Från denna position som används i rustad strid, kan man effektivt på ett nära håll stöta in mellan rustningsdelar och kan med eggen eller korset haka tag och fälla likt man gör med pålyxa eller stöta likt spjut. I andra moment så kan man helt släppa ena handen för ökad räckvidd eller på nära håll avväpna, kasta eller slå.
Vi i UHFS har framförallt valt att utgå från en specifik fäktmanual/tradition vid träning på grundnivå, nämligen mäster Ringecks som på 1440-talet skrev sin fäktbok medan han arbetade i den Bavariska furstens hov. Förståelsen av fäktningen låter sig dock inte göras genom studierna av ett enda verk utan mycket kunskap kan bara utvinnas genom att studera fäktkonsttraditionen i stort och göra paralleller mellan mästarnas kommentarer.
Den tradition av fäktkonst inom den tyska traditionen som vi utgår ifrån baseras på en man vid namn Johannes Liechtenauer som under mitten av 1300-talet reste runt i riket för att sammanställa en enkel, men rak och effektiv fäktlära som ett svar mot tidens "lekfäktning" med vida pareringar, och flashiga men innefektiva hugg. Hans läror skrevs tyvärr bara ned som kryptiska rimmande verser, men ett sällskap av hans adepter kallat "gesellschaft Lichtenauers" gjorde under 1400-talet stor sak av att tolka dessa verser i sina fäktböcker och det är denna litteratur som utgör basen för all vår fäktning.
  
|
